Uppdateringsdags :)

Har sett att några få själar faktiskt kikar in på min blogg ofta
trots att jag i stort sett aldrig skriver,
så för er skull kan jag väl skriva några rader (vilka ni nu är) :P

Jag började dagen med en sovmorgon eftersom jag är i stort sett ledig idag,
ska bara jobba ett par timmar i eftermiddag.

Men fick kliva upp när svärfar ringde och sa att han va utanför.
Han är så snäll och hjälper mig med min skruttbil.
Så han och någon mer kämpade med att få min bil ur
garaget medan jag stod inne i värmen och fixade fint i köket.
Så nu är min bil hos svärfar på service. :)

Igår kväll skar jag och Claes ut delarna till ett pepparkakshus,
kan säga att dom inte blev perfekta men det ska nog gå att få ihop på nåt vis.
Kom ju på knepet efter att hälften va utskuret och jag hade inte tålamod
att börja om så det fick bli som det blev.

Resultatet har jag lovat ska komma upp på facebook men det blir inte än,
ikväll ska vi försöka sätta ihop det och imorgon ska vi få barnbesök så då ska vi garnera det tänkte jag.

Snart är jul och jag är inte klar med julklapparna
men på lördag bär det av till Ullared så jag hoppas bli klar med allt då,
annars har jag en sista chans den 22:e när jag och älsklingen ska in till Skövde.
Ska dock dit av en helt annan anledning och jag är lite nervös,
hoppas verkligen att det kommer gå bra :)
Spännande!

Mer om det kommer :)

Nu om något annat.

Tänker mycket på hur lyckligt lottade vi är som har kvar världens finaste David!
Därför ska jag pynta det här inlägget med en bild av honom. <3<3<3<3<3<3<3

Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta.



Ska nog skicka efter en tavla med den här bilden och ordspråket.
Fotot är taget av Cissi bara några dagar före olyckan och ordspråket har jag fått från
en arbetskamrat..
Och i somras va David stark som höll ut så många dagar då han
svävade mellan himmel och jord..
Alla vi runt om kring honom höll hoppet uppe även i de jobbigaste stunderna.
Lyckans fjäril satte sig på just rätt person.. världens mest uthålliga och starka David.
Tårarna rinner faktiskt på mina kinder nu när jag tänker på det som varit och på hur lyckliga vi är.
<3

Hejs!











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0