ZarahGustavzzon

Som rubriken avslöjar så ska detta inlägget handla om en väldigt speciell dag.
Dagen då lillan kom till världen :)



När jag vaknade den 2:e juni hade jag inga större förhoppningar om
att det skulle vara den STORA dagen, jag hade börjat ställa in mig på att
få gå över efter att i flera månader trott att den lilla/lille skulle komma tidigt.
Var beräknad den 3:e så visst, en liten chans fanns ju att ändå slippa gå över :P

Hade haft lite förvärkar ett par gånger innan, så när jag på morgonen kände lite värkar så
trodde jag att de skulle gå över,
vi tog en dusch...gjorde inte så mycket..
värkarna började bli lite starkare och komma lite oftare
fram åt 10-tiden om jag minns rätt.  

Började klocka värkarna med ett program Claes laddade ner i mobilen,
dom kom ganska regelbundet med kanske 5-7 minuter emellan och höll i sig i närmare en minut.
*Hoppas*Hoppas*
Efter ett tag började det göra riktigt ont emellanåt..
(tyckte jag i alla fall då, innan jag visste att det skulle bli ganska mycket värre)
Visste inte vad jag skulle göra, gå, sitta, stå, ligga? inget hjälpte riktigt..
så vi gick ut i trädgården, jag klockade hela tiden värkarna,
fick sätta mig och andas när de var som värst.
Och det va lika skönt varje gång som de började gå över :)
Äntligen, det kanske är dags idag! :)
Vi gick in igen, funderade på om jag skulle ringa till förlossningen men väntade ett litet tag till,
fick gå in på toa och spy,
då tyckte jag att det nog va dags att ringa ändå.
Tror att klockan var runt 12.
Vi fick komma in om vi ville men jag sa att vi nog väntade en stund till..
men en timme senare va vi på väg mot Karlskoga.
Sjävklart började värkarna avta lite och kom kanske bara var 6:e minut.

(Nu tar jag lite hjälp av min journal)

Vi blev inskrivna 14:20, fick väga mig och lämna kisseprov
(vilket jag inte kunde eftersom jag stannade till på en toa precis innan vi kom till förlossningen :P )
I korridoren ekade ett skrik då någon just höll på att föda,
då fick jag lust att vända och åka hem igen, det va inget kul att höra!

Öppen 3 cm när vi kom in, men värkarna kom fortfarande ganska oregelbundet...
Så vid tretiden blev vi utskickade på en promenad,
bara tanken på det satte visst fart på mina värkar.Aj Aj..
Vi gick en sväng, hanlade lite gott på Lidl och satte oss ute i gräset och hade lite picknick.
Efter en timmes promenad och pickninck va vi tillbaka på sjukhuset.
Någon timme senare mådde jag riktigt illa och tröttheten började smyga sig på.
Vid 18-tiden var jag öppen ca 5-6cm och jag hoppade i plurret,
vilket lindrade värkarna lite och kändes riktigt skönt och avslappnande.
Men efter en stund blev det varmt och jobbigt att sitta i badet så
tillbaka på rummet...äta kinapuffar och dricka vatten.
Bad om att få akupunktur, och fick det vid åttatiden.
Tyckte kanske att det hjälpte lite men inte så mycket som jag hade hoppats :P
Vid niotiden började jag dra i mig lite lustgas, blev lite yr först så drog ner på dosen..
Då var jag öppen 10 cm! Wiee..





Halv 10 var det personalbyte, därefter hände det grejer :)
Vid 10 tog de hål på fosterhinnorna och satte skalpelektrod på lilla bebben där inne.
Någon gång strax därefter satte barnmorskan nålar (akupunktur) nere vid fotknölarna på mig,
de skulle hjälpa att mjuka upp sista på livmodertappen. Och det tror jag verkligen att dom gjorde.
För strax därefter satte det igång..
NU kommer den stönande jag fram mitt i en värk och Claes sprang ut i korridoren och hämtade Britt och Britta :)
Klockan är 23 och förlossningen sätter igång.....Ont? Ja.
jobbigt? Ja. Kul? Nja. Spännande? JA. Törstig? Ja. Lustgas? Ja.
Mina tankar under den timmen löd ungefär.. UT UT UT..TA I..VATTEN..VILA..UT UT UT UT...O.s.v

23.43 110602 föddes en liten flicka..3840gr vägde hon och var 48,5 cm lång.

Jag fick upp henne på bröstet...från att nyss ha varit inne i min mage till att nu ligga på bröstet...
vilken känsla!
Efter att hon legat på mig en liten stund frågade jag om det var en pojke eller flicka,
en liten flicka fick jag till svar.. och jag som varit så säker på att det va en pojk jag hade där inne i magen.. men det spela absolut ingen roll! :)
Pappa Claes klippte navelsträngen...



Lustgasen behöll jag ett tag till då jag fick sys, någon timme senare
blev vi lämnade ifred med en fin fikabricka :)



Vid 4-tiden fick vi ett nytt rum, där det blev några timmars sömn.
och dagen därpå fick vi ett familjerum, där blev vi kvar i några dagar.



Första badet :) snart 2 dagar gammal..


Pappas första blöjbyte, med tummen upp :)



På söndagen innan vi skulle åka hem blev det läkarundersökning,
vilket resulterade i att lillan fick en höftskena eftersom hon hade
höftledsluxation.. den ska hon ha i 12 veckor ( har nu en annan skena
än den på bilden och det är ca 6 veckor kvar tills vi får ta av den)
Annars är hon frisk vår lilla prinsessa :)

Söndag den 5:e juni åkte vi hem...kändes nästan som att vi
va på rymmen när vi kom utanför sjukhusets dörrar tyckte jag..
På vägen hem släppte nog mycket spänningar och mina glädjetårar
sprutade ut :P
Vilken otrolig känsla att sitta där i bilen på väg hem med en sån
underbar liten flicka och dessutom med en så underbar pappa.


<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Detta är min berättelse om dagen då Medina Annica Mari Gustavsson
kom till världen...Mycket mer finns att skriva men jag lovar att många fler
inlägg kommer att handla om detta lilla mirakel :)