ZarahGustavzzon

Är hemma men snart är det dags för jobb.
Tankarna snurrar runt i mitt huvud, om allt som hänt, händer o kommer att hända.
Alla håller sina tummar för David och det är toppen.
Jag har inte varit hos honom sen i tisdags nu och det känns som en evighet
så jag förstår er som inte träffat honom på flera veckor att det känns väldigt länge.

Just nu behöver han så mycket vila och lugn som det bara går,
så fort han är piggare så är det dags för träning.
Ingen vet hur länge han ska behöva vara på sjukhuset,
och ingen undrar väl det så mycket som han själv.
Men det får ta den tid det tar.

Det som hänt dom senaste veckorna har varit helt overkliga,
men samtidigt har det varit den enda verkligheten.
Ändå sen den 14:e juli har vår värld kretsat runt David.
Vi har mött mycket människor, många av dom har betytt otroligt mycket!
Jag visste inte att det kunde finnas så många änglar på ett o samma ställe.
Dom har hjälp David så otroligt mycket och
funnits där för oss.
Jag pratar om den fina personalen vi mött
men också om alla er som ber o håller era tummar för David.
Det betyder jättemycket.

Jag är så tacksam att allt detta hittils gått så otroligt bra,
jag är glad att jag har en så stark bror och att han finns kvar!
Vi har lärt oss hur fort livet kan vända och ta oväntade vägar.







Var rädda om er och varandra!